bias

Efter en vecka med massivt musiklyssnande kommer här ett relativt långt inlägg. Egentligen kanske man borde dela upp det men det orkar jag inte och det kanske blir rörigt om jag hade gjort så.

Till att börja med så tänkte jag skriva om två lovord dvs singlar från kommande album som med stor sannolikhet kommer bli älskvärda. Det ena är Architecture In Helsinki. Det där australiensiska gladpopbandet som är så fruktansvärt åtrovärda och flummiga. Kommande albumet ska heta Places Like This och det är få album som jag ser mer framemot. När jag fick höra att de skulle komma till Way Out West köpte jag biljett direkt, inte värt att riskera att missa dom precis. Inte för att dom musikaliskt är något så extra ordinärt egentligen eller att pop är något jag håller extra kärt men den auran av härlig karisma som sprider sig från detta band gör det oemotståndligt och jag förväntar mig något alldeles extra i Slottskogen i sommar.

Lyssna här:
Architecture in Helsinki - Heart it Races

Om jag någon gång skulle få för mig att börja med idoldyrkan så skulle det nog vara Eddie Argos från Art Brut jag skulle välja att avguda. Det som den brittiska rock gruppens frontfigur sjunger om är så sjukt underhållande och roligt. Barnsligt, enkelt, komiskt och så väldigt unikt att det får en slags själ av äkthet. För vem skulle förutom dom komma på att sjunga om situationer som att man ligger naken med en tjej och man i stridens hetta liksom bara inte kan låta bli att slita sig för att vilja höja ljudet på en shysst poplåt. Allt är så könsmoget och busigt. Ungefär som mothuggskommentaren How many girls have they seen naked?, det säger väl allt.

I know I shouldn't
and it's possible wrong
to break from your kiss
to turn up a pop song

Lyssna här:
Art Brut - Pump Up The Volume

Förhoppningsvis har vi alla kunnat lägga vantarna på nya Art Brut albumet It's a bit complicated inom en snar framtid.

 

 

Shout Out Louds - Our Ill Wills

Det svenska popbandet som är så små i Sverige och stora i världen. Jo så brukar Shout Out Louds beskrivas i alla fall i följd med att dom både lirat för Lennon och Letterman. Hur som helst är väl förutsägelsen den att det också ska öppna upp vidare i Sverige nu efter nya skivan, och visst kan man väl inte säga att det inte är annat än troligt. Visserligen är skivan som helhet inte alls lika vass som förra Howl Howl Gaff Gaff med sjukt bra spår som The Comback, Very Loud och Please Please Please. Därimot har nya skivan något annat vapen som är otroligt kraftfullt, nämligen 2007s bästa vårpoplåt Tonight I Have To Leave It. Hörde senast idag i P3 att den redan börjat knacka på dörren till Digilistan och snart kommer den vara där och rulla uppåt i placeringarna. Så fantastisk låt som man liksom blir sådär pepp och glad av så fort man hör, trotts att texten är relativt dyster.

Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave it

Yann Tiersen - On Tour

Jag fick i min kära gmail nyligen mail om att Yann Tiersen skulle åka runt på turné och när jag klickade mig vidare fick jag höra den fantastiska låten La Rade. Jag letade mig fram efter en skiva med låten i fråga och passande nog hittade jag albumet On Tour. Efter det har jag bara lyssnat på låten om, om och om igen och hela skivan om igen. Yann Tiersen representerar för mig det där cafédoftande, lugna och vackra Frankrike som är så lätt att drömma sig bort till. Där saker och ting handlar om kärlek, känslor och chockladpassion. Och jag drömmer mig gärna bort till den platsen. Fast jag är inte dum, Frankrike är ett land fyllt med nationalistiska arslen som bara tycker om rika turister så länge dom är just rika, och inte pratar något "Primitivt" språk som t.ex. engelska (eller alla andra språk som inte är franska). Ideligen åker det hem gravt deprimerade asiater från Frankrike, deprimerade för att just deras drömland liksom inte var ett drömland och alla där var riktiga arslen. Men jag drömmer mig gärna bort ändå till Tiersen's Frankrike. Jag ska ändå aldrig åka dit så jag blir inte besviken om jag drömmer på.

Yann Tiersen - La Rade

Larrikin Love - The Freedom Spark
Så troligt mycket bra rock musik som bara tycks ploppa upp i Stor Britanien idag känns verklgien bisarrt. Frågan är om det ändå inte måste vara en jävla misär att växa upp som 80-talist i England idag? För var kommer annars all sjukt bra musik ur? Doherty vågen tyckslocka fram hur mycket bra som helst. Visserkligen en jävla massa skit också men hittills har jag inte blivit så bitter att jag börjat recensera musik jag tycker är kasst (lugn den dagen kommer också så småningom).

Hur som helst är Larrikin Love en av de bättre banden. Deras debutalbum är verkligen något extraordinärt med en så lyckad blandning av genrer, speciellt då rock och Ska som liksom blandas ihop till en enda älskvärd röra i bakgrunden av sångarens alla klagoskrik om England. Bland annat gästar Jamie T på en låt ur debutalbumet.

Larrikin Love - Happy As Annie

Good Shoes - Think Before You Speak
Min första inblick av detta band var debutskivans titel Think before you speak. I huvudet fick jag genast bilden av ett slags prettoband som vill framhäva någon slags överlägsen intellektualitet och smutkasta all dumdristighet. Som tur var så hade jag helt fel, visserligen är Good Shoes väldigt kritiska men då nästan bara självkritiska. Själva titeln har dom fått ifrån andra spåret The Photos on my wall där sångaren sjunger I don't think before i Speak.

Good Shoes är ifrån London och är ett band i mängden av alla de där grymma brittiska rockbanden man förhoppningsvis får höra mer ifrån.

Good Shoes - All In My Head

Just nu börjar det verkligen kännas som 2007 börjar blomma ut, I alla fall rent musikaliskt. Senaste tiden har det ploppat ut mängder av efterlängtade skivor t.ex. Nine Inch Nails och Cocorosie som jag i tidigare inlägg nämnd. Nu fortsätter tåget med nya plattor från Sahara Hotnights, Laakso, Logh, Travis och The Ark. Visserligen har också Lasse Lindh släpt nytt som jag tidigare sett framemot men jag tycker det är onödigt att sitta och såga lösskit så jag undviker att skriva om den skivan.

 

Sahara Hotnights - What if Leaving Is a Loving Thing
Jag jobbar 12 timmarspass helgskift på en industri med hörselkåpor och monotona arbetssysslor. Att jag hade denna skivan i mp3spelaren och fm-sändare till hands satte minst sagt en guldkant på tillvaron förra helgen. Det här är helt enkelt en förbaskat överraskande bra skiva. Speciellt spåren Salty Lips och radio-sönderspelade Cheek to Cheek.

Logh - North
Logh verkar ständigt lida av melankoli och ensamhet. Det är liksom lite av deras bandsjäl, fast inte på det där tycka-synd-om-sig-själv sättet utan mer att man accepterat verkligheten och utgår därifrån, dom jobbar på det, försöker gå åt det bättre men står still. Anledningen till att jag kastar mig på nytt material med Logh är inte för att jag tycker om att drunkna i depressionsångest, för det gör jag inte men jag ser liksom ett hopp för Logh och bara väntar på att något ska hända. På albumet The Raging Sun finns ett spår som jag helt klart älskar. Mitt i all den där nedstämda, alkohol och cigarett dimman finns ett spår som är väldigt o-Logh där det spelas mycket rockigare och sångaren skriker ut sin ilska. Jag vill helt enkelt ha mer av den där ilskan och skriket. Mer cynism och oprovocerat hat. På nya albumet North får jag ingetdera. Bara samma ångestmoln och lugna riff. Efter ett par spinn på skivan känns det likabra, dom gör det dom vill, dom är jävligt bra på det och dom behåller sin unika bandsjäl istället för att rusa in i någon konstig hatterapi vilket kanske bara skulle resultera i missförstånd och den obehagliga emo-stämpeln som de flesta band idag undviker så mycket dom kan. Skivan är lätt att tycka om och väldigt välbalanserad. Tycker man om dom tidigare albumen så tycker man om det här också helt enkelt.

Saturday Nightmares

Travis - The Boy With No Name
Känns inte Travis lite som ett one-song-only band? Ni vet ungefär som Blur - Song 2 eller The Verve - Bitter Sweet Symphony. Jag tyckte det i alla fall, speciellt med låten Sing som är så fruktansvärt obalanserat bra i jämförelse med resten av Invisible band albumet. När jag lyssnar på The Boy With No Name så blir jag lite vilsen och vet inte vad jag ska tycka längre. Skivan har liksom er själ än tidigare och den fungerar mer som en helhet än one-hit wonder med flera bra låtar.

Closer

x

Laakso - Mother Am I Good Looking

Svensk-finska bandet släpper nytt och det är bara att sätta sig och sluka innehållet. Sångaren och låtskrivaren Markus Krunegård är nog den intressantaste svenska artisten just nu som inte slagit igenom helt fullt ut än. Egentligen älskar jag honom mer i bandet Hets! Men det här är också bra. Jag är inget fan av Peter Jöback men visst det är väl roligt ändå att han är med och gästar på skivan. Blir väl lite väl poppigt ibland tycker jag ungefär som nya The Ark skivan (som jag i huvudtaget inte känner mig motiverad att skriva så mycket om även om den är helt okej) men vissa låtpärlor finns det ju helt klart t.ex. Death Of Laakso och Dancing Queen.

 

Italy Vs. Helsinki

- - - Vad lyssnar du på för sorts musik då?

- - - Lite blandat men jag har en förkärlek för trip-hop

- - - Okej, jag är nog inte så mycket för rap direkt, men Snook är ju coola!

- - - Nej alltså jag sa trip-hop inte hip-hop.

- - - Va?

- - - *suck*

 

En rätt vanlig diskussion som senare brukar fortsätta med att jag försöker förklara vad trip-hop är och resulterar oftast i förvirring för random stackars person som aldrig hört talas om genren innan. Nåväl här ska jag försöka på en slags definition, vilket inte är speciellt lätt eftersom fåtal är överens om vad trip-hop är för något. Trip-hop har ett inte helt oväntat släktskap med hip-hop då det t.ex. ofta förekommer rap men samtidigt skiljer sig de två generna betydligt från varandra. Trip-hop är i princip alltid elektronisk musik och det essentiella för att man just ska känna igen trip-hop är de lugna rytmiska beaten. Själva ordet trip syftar på psykedeliska upplevelser, "trip drugs" osv därav är det en gener där droger väldigt ofta förekommer. Trip-hopen såg sitt ljus så sent som på 90-talet i Stor Britannien och de första riktigt stora företrädarna var Massive Attack och Portishead. Sen tycker jag i och för sig inte det gör så mycket att genren i fråga är lite luddig för så jävla noga är det inte egentligen vad band "tillhör" för genre.

 

Massive Attack

Även om du inte som läser inte känner igen detta band så är chansen oerhört stor att du hört musiken i någon film eller något tv-program. Eftersom just trip-hopen har sina speciella beats i kombination med att det ofta är helt instrumentaliskt (alternativt sång som till största delen har en musikalisk verkan än något buskap) så gör sig trip-hop oslagbart perfekt att ha i filmer, bakgrundsmusik osv när man vill förmedla en stark känsla och en slags identitetsprägel på någonting. Ett typiskt exempel är i filmen Snatch när Brad Pitts zigenarkaraktär ser sin mors trailer brinna upp. Han står där, skakar av ilska när eld flammor spelgas i ögonen och just då rullar Angel med Massive Attack in som en perfekt förmedling av djupt hat och hopplöshet.

Har du sett någon av dessa filmer : Danny the Dog, Moulin Rouge, Batman forever, Snatch, Blade 2, Pi, Stigmata, Silver, Mission Impossible, Welcome to Sarajevo, Fan, Best Laid Plans och Insider så har du garanterat hört Massive Attack. Eller varför inte serien House som har Teardrop som intro musik? Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Oftast kretsar det kring albumet Mezzanine vilket gör att man inet kan låta bli att undra hur otroligt mycket pengar detta album inbringat fastän de flesta som hört det inte har en aning om vilka de är.

Mezzanine är ju för övrigt en platta med otroligt bra hångelmusik.

Teardrop

 

Björk

Annan trip-hop som är betydligt mer mainstream är faktiskt Björk. Fast då inte alla låtar eftersom isländskan har en tendens att gå från trip-hop till electronica och ibland sluta i något industrirock influerat projekt.

All Is Full Of Love

 

 

Air

När vi kommer till ett band som Air så börjar vi traska på trip-hopens gränsland till electronica och många sätter sig nog skeptiska till ifall Air i huvudtaget kan klassas som trip-hop. Hur som helst anser jag att det är det, kanske inte alla låtar men influenserna finns ändå där.

Cherry Blossom Girls

 

Cocorosie

Cocorosie är också ett band som inte helt självklart betecknas electronica då det ofta mer påminner om någon skum new wierd america-/freak experimental -projekt men samtidigt finns det typiska rytmiska beaten där och jag ser det som trip-hop.
By Your Side

Thievery Corporation

Lustigt nog brukar jag höra Thievery Corporation rätt ofta som bakgrundsmusik i affärer speciellt Indiska och dylikt. Just låten Transendence betyder något alldeles speciellt för mig just enbart för att den är så otroligt skön att lyssna på.

 

Under Byen
Ett Danskt band som förra året dök upp på flera olika stora festivaler. Det var faktiskt en upplevelse att se dom live. Egentligen så hör dom mer till någon slags electro/post-rock genre än trip-hop men samtidigt så består detta band av så enormt mycket "trippar" så jag ser det ändå som en slags trip-hop. Det är för övrigt också riktigt intressant hur väl hon lyckas sjunga bra på Danska, inte många lyckas med det!

 

RJD2

Trip-hop/hip-hop killen Ramble John Kohn gör så fantastiskt bra musik. Ghostwriter är enligt mig en av de bästa trip-hop låtarna som gjorts.

Ghostwriter

(Tyvärr hittade jag bara den här videon på youtube med just den här låten så ni får stå ut med lite Tony Hawk :p låten börjar efter ungefär 25 sek)

Jay Jay Johanson

Svensk trip-hop är kul att stöta på, får gärna dyka upp mer av den här sortens musik i Sverige. Jay Jay Johanson är för övrigt också aktuell med en (fortfarande relativt) ny skiva.
She Doesn't Live Here Anymore

Nine Inch Nails - Year Zero

Nästan lite oväntat generöst slänger Trent upp hela nya skivan för gratis streamning på http://yearzero.nin.com/. Efter ett fåtal minuter hade albumet genast blivit rippat från skivan av någon stolt haxxor som senare fick en schysst uppsving på sin ratio av hysterin som skapades nu när skivan äntligen läckt. Hur som helst är skivan är helt klart intressant. Year Zero, eller 2022 som man nyligen kommit fram till på diverse forumdiskussioner där man verkligen gett sig fan på att försöka pussla ihop alla dessa små ledtrådar och hintar som Trent lyckats blanda ut överallt på nätet. Nya skivan handlar mycket om droger då t.ex. Parepin som tydligen är en drog som sprids igenom grundvattnet.

 

"Thank you for your interest. It is now clear to me that Parepin is a completely safe and effective agent developed to protect us from bio-terrorism. The Administration is acting purely in the best interests of its citizens; to suggest otherwise was irresponsible and I deeply regret it.

I'm drinking the water. So should you."

 

För att sätta sig in i hela konceptet på djupet gällande nya skivan så kan jag rekommendera denna sida: http://www.echoingthesound.org/phpbbx/viewtopic.php?t=20265

Nine Inch Nails - Survivalism

I got my propaganda
I got revisionism
I got my violence
In hi-def ultra-realism
All a part of this great nation
I got my fist
I got my plan
I got survivalism

Slagsmålsklubben - Boss For Leader
Med ett första spår som hänt ter sig nya smk skivan otroligt lovande. Kul låt som byggs upp på mixade röstljud. Efter att spånat igenom skivan lite så börjar man nästan fråga sig om smk vuxit upp lite? Nja vuxit upp är väl ett på tok för starkt utryck men låtuppbyggnaden är inte riktigt lika töntig i alla fall utan mer välstrukturerad och musikalisk. Skivan lutar mer åt trance än tidigare, vilket visserligen är till dess nackdel . På tidigare Slagsmålsklubbalbum har jag ofta haft svårt att höra skillnaden mellan låtarna, vilket som är vilken på grund av att låtarna ofta är ganska identitetslösa. På den nya skivan har man lyckats, i alla fall komma närmare, en skiva med låtar som har fler identiteter istället för bara en stor röra av tönt-electronica.

Slagsmålsklubben - Hänt

Detektivbyrån - Hemvägen
Jag har verkligen fallit pladask för detta instrumentaliska band. Det påminner en hel del om Yann Tiersen (ni vet filmen Amelie) fast Detektivbyrån låter liksom ändå eget, mer electroniskt. Så otroligt skönt att bara ligga och lyssna på, så enkelt och underhållande. Dom här ska helt klart ses i sommar på festival!

Detektivbyrån - Nattöppet