bias

Nine Inch Nails
Det är mycket prat just nu lite överallt på internet vad Trent håller på med och alla "läckta" låtar. Det tycks vara något alldeles extra med alla dolda budskap och allmänt skumma hemsidor som ploppar upp överallt.

Laddan ner låten My Violent Heart och öppna upp låten i ett musikredigerings program så kommer du längst bak på låten kunna hitta en hand. Det är inte svårt att se sammanhanget mellan denna handen och låten The Hand That Feeds från förra albumet.


Skitkul att man lägger in sådant här i låtar. Visst kan man gnälla om att det inte är så orginellt, att Aphex Twin va först och bla bla bla. Personligen tycker jag bara det är löjligt att snacka om sånt. Så länge det är ballt så bryr jag mig inte vem som va först och bara för att någon gjort det tidigare så innebär det ju inte att Trent härmar rakt av.


Lite skumma NiN sidor för den som har tid över:
Hollywood in Memoriam
I am Trying to Believe
Another Version of the Truth
Be The Hammer
105th Airborne Crusaders
Church of Plano
Citizen Unkown
Consolidated Mail Systems: NoOneImportant
U.S Wiretap
Art is Resistance


Fyra av de låtar som har läckt från den kommande skivan finns nedladdningsbara här:
Year Zero

Det är svårt att inte vara annat än väldigt peppad på kommande skivan!

Nine Inch Nails - My Violent Heart


Art Brut
Jag kom precis på att jag inte har skrivit av mig någonting om detta enormt grymma band i min blogg så det är ju helt enkelt dags.
Det är svårt att komma på vad man älskar mest med Art Brut. Möjligt att det är sångaren Eddie Argos brittiska som gör att allt låter så äkta och töntigt. Fast det kan likaväl vara det musikaliska som är riktigt vässat och rockigt. Eller så är det alla otroligt underhållande texter.

Eddie Argos tycks sjunger om precis allting han känner för och han gör det på ett sånt sätt att han låter så otroligt stolt över allt han gör. När han sjunger om att han har en ny flickvän så skriker han ut I've seen her naked twice! på ett sådant sätt att han får det att låta så sjukt tönt speciellt att man bara blir glad.  I låten Rusted Guns Of Milan sjunger han passande nog om erektionsproblem och han förklarar det så här:
"They're guns and they're broken. I didn't want to sing 'my cock doesn't work' or something. And now, I want to add, I'm fine now".  Annat sådär Art Brut gulligt är låten My Little Brother  som handlar om en lillebror som har blivit galen i rock'n'roll He's only 22 and he's out of controll.

Art Brut planerar att släppa nytt album i år vilket jag ser mycket framemot.
Myspace Art Brut

Wolfman
Jag fick nys om denna artist igenom att han hade gjort några låtar ihop med Pete Doherty. Dom låtarna va dock allt annat än bra. Ungefär som dåliga kopior av redan utgivna låtar från Pete. Därimot kom jag i kontakt med låten Napoleon med Peter Wolfe (Wolfman) och den är verkligen någonting alldeles extra. Tyvärr verkar inte Peter Wolfe ha gjort så mycket mer musik en det.

Tussle
Ibland frågar man sig bara som nu, hur coolt kan electronica bli egentligen? Tydligen så här coolt i alla fall.

Tussle - Second Guessing


Benjy Ferree - Leaving The Nest
En singer-songwriter som sjunger glatt och flexibelt? Alldeles för ovanligt om du frågar mig men här har vi ett grymt undantag. Skivan Leaving The Nest är som en blandning av allt du kan komma på och ändå känns det inte som att den röda tråden försvinner (Fast visst fan kanske den är jävligt tunn ibland). Hur som helst är detta en riktigt bra debutskiva ifrån amerikanen Jack White och det är ett namn att ha koll på i framtiden.

Smakprov:
Benjy Ferree - Dog Killers!

Isolation Years - Sign, Sign
Att sjunga som Jacob Nyström är det få som lyckas med. Han får mig att alltid bli så otroligt förbryllad. Ska jag vara glad eller ledsen? Eller kanske både och? För så låter det när Jacob Nyström framför låtarna i samma röstläge. Jag tror i slutändan jag blir glad av att lyssna på Isolation Years men det går aldrig vara säker. Dock är det säkert att deras nya album är något att lyssna igenom om man uppskattat det dom släppt tidigare. Tyvärr kan det vara lite för mycket glad/ledsamt och det blir liksom nästan monotont när man hört dom så pass mycket tidigare. Bandet skulle behöva lite ny inspiration anar jag. Albino Child och Mostroems instrumental är två riktiga pärlor på denna skiva.

 Isolation Years

Satt och Stumblade runt lite (http://www.stumbleupon.com/) och så rullade jag in på Goddamn Electric Bill. Sjukt bra verkligen :) Påminner lite om Art of Noise tycker jag. Otroligt skön musik att lyssna på. Jag tycker inte det finns så mycket att skriva utan det är bara att lyssna istället.
Goddamn Electric Bill - "Lost In The Zoo


Och för er som inte hört Art of Noise så är det ju på tiden.
Art of Noise - Moments in Love

Det är roligt när man känner att man knappt får tid att lyssna igenom allt nytt man börjat hitta i musikväg.
Ska försöka skriva av mig lite här.

Tokyo Police Club - A Lesson In Crime
Den 24 Februari så bär det av till Sticky Fingers för att se Ratatat som jag sett framemot mycket nu. Förbandet heter Tokyo Police Club. Ett band jag aldrig hört tidigare förän jag läste om dom på Sticky's hemsida. Kändes väl bäst att kolla upp vad det är för någonting så man vet vad det är för något man ska pina sig igenom innan man får se det man längtat efter. Tokyo Police Club chockerar mig dock eftersom dom faktiskt är riktigt grymt bra. Bandet är för övrigt från Canada. Dom påminner mycket om The Strokes. Sångarens röst har väl en besläktskap med Death Cab For Cutie men det är absolut inte det här gnälliga och fina utan det är mer smutsigt. Tokyo Police Club blandar även in lite electronica ibland på ett sätt som gör att musiken blir komplett. Tyvärr hittade jag inte låten Cheer it On på youtube men denna låten är ju också riktigt bra:
Tokyo Police Club - Nature of the Experiment 


Jamie T - Panic Prevention
Känns lite tråkigt kanske att prata om just Jamie T när det känns som han inom en väldigt snar framtid kommer vara totalt uttjatad av recensenter. Jag vill ändå göra det för det är så grymt bra musik. Först när jag hörde honom nu i förra veckan så var jag helt säker på att jag kände igen rösten. Först trodde jag att det var sångaren i The Kooks (de är otroligt lika varandra i rösten) men tydligen när jag hörde låten "Back In The Game" så hade jag bara haft den innan på datorn men tagit bort den (!?) känns ju sjukt dumt gjort i alla fall när det är en så bra låt. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska beskriva Jamie T på ett rättvist sätt för det han gör är väldigt eget och unikt. Jag har i alla fall inte hört något liknande. Det finns väl likheter med The Streets (i första hand hans då brittiska talet) men man kan också hitta likheter med Mystery Jets och Klaxons. Kul, sånt här älskar vi.
Jamie T - Salvador

 

Säkert!

Svårt att undgå denna popflicka. Hello Saferide som nu vill ta saker och ting på svenska. när jag tänker på det så har jag ganska lik relation till just all sånhär luign, halvgnällig, trubadur pop. På samma sätt som jag kan känna uppskattning till Vapnet, Marit Bergman osv så känner jag väl alltid också att det är ingen musik jag sitter och lyssnar skiva igenom om och om igen precis. Givetvis finns det ju alltid de där pärlorna som Kalla mig med Vapnet och Adios Amigos med Marit Bergman. Säkert!'s motsvarighet på detta debutalbum är helt klar Sanningsdan. Lite kuriosa är för övrigt att Daniel Berglund från Isolation Years och Martin Hanberg från Vapnet är med och gästar på just Sanningsdan. På låten Det Kommer Bara Leda Till Nåt Ont är Marcus Krunegård (Laakso och Hets! sångare) motsångare tilL Säkert!'s Annika Norlin. Personligen vill jag ha musik lite rockigare men det är ju bara subjektivt, bra debutalbum och kul gästarister hur som helst.
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt


Santa Maria
Ännu ett debutalbum som jag tar på tal idag. Denna gången ifrån Maria Eriksson (The Concretes). Låten Dogs är så schysst rockigt och musikaliskt bra ihopbyggd att man bara blir glad. Det är kul när artister lyckas göra något kraftfullt av några få återkommande riff (Typ som Johnossi tycks lyckas med hela tiden). Låten efter tar en till världen mellan Polyphonic Spree och Architecture In Helsinki. Ni vet dom där ljusa gulliga tonerna som man inte gör annat än blir glad av. Skivan fortsätter att vara blandad och det går väl lite upp och ner men i huvuddrag tycker jag det är skitbra.

The Rakes - Ten New Messages
Du vet den där låten 22 grand job som liksom sätter sig så hårt i huvudet
22 grand job
In the city it's alright
22 grand job
Så underbart enkel och catchy låt! Här kommer i alla fall fortsättningen från förra albumet av The Rakes. Till en början så blir jag besviken. Det finns inte kvar längre den där tjatiga upprepande The Kooks liknande rock attityden. Att albumet heter Ten New Messages talar mycket för sig själv, det här är inte samma The Rakes som tidigare. Dom har gått ifrån det där coola The Faint rockiga. När musiken brusar upp och man tror att det ska komma en klipsk och tyken refräng så sjunker istället sångaren ner, allt blir lite sorgligare, melankoliskt.
Say forever, and you just say whatever
But if you feel how I feel
than we stay together
Lite Coldplay rock nästan. Nu sjunger dom inte om 22 grand job in the city utan leave the city and come home. Även om jag hade hoppats på något häftigt och roligt är jag inte helt besviken, det är intressant att få ta del av bands utveckling och låtar som t.ex. We Dance together är ju i alla fall ganska catchy.
Tyvärr hittade jag ingen video med en låt från det nya albumet så jag fick ta en "gammal goding".
The Rakes - 22 Grand Job