bias

Johnossi - All They Ever Wanted

Äntligen ska väl sägas, deras förra skivsläpp var visserligen bara två år sedan i realiteten men det känns ändå som en evighet. Magiskt att återigen få höra John Engelbert gälla röst sjunga om fest, kärlek och problematik. Det är väl alltid frestande att härleda en duo som Johnossi till White Stripes men det är väl inte helt rättvist, finns liknelser givetvis men samtidigt har Stockholmspojkarna en prägel på deras musik som inte går att härleda till något annat än dom själva. Ska dock sägas att det på vissa delar av skivan kommer upp starka associationer till band som Arctic Monkeys, Babyshambles och liknande brittiska rockunder. Det kan lite till och från vara svårt att identifiera sig med Johnossi eftersom deras sound känns mer som den tilltalar en amerikansk publik än för en svensk. Trotts det är det väldigt tacksamt med nya skivsläppet och jag ser framemot att se flera spelningar med dom i sommar.

The Kooks - Konk

Lockad fast med viss skeptism var det jag lyssnade igenom nya skivan med The Kooks. The brittiska rockbandet lät på deras förra album väldigt catchy och meddragande. Vilket ioförsig va väldigt bra, låtarna var tipptopp och roliga, förutom just det att dom var väldigt lika varandra och känns I grund och botten ganska innehållslösa. På nya skivan Konk lyckas man att vända på det så man faktiskt inte låter lika catchy och upprepande. Frågan är väl bara om det blivit till det bättre eller sämre med mycket lugnare andra skiva. Det är väl upp till var och en, I vilket fall som helst går det ju att utröna en förändring sen förgående skiva och det är ju alltid skönt.

Markus Krunegård - Markusevangeliet

Suveränt med ett soloprojekt för denna killen! Texterna på Markusevangeliet är enkelt vägledande igenom flera historier på ett upplyftande och humoristiskt sätt så som alla texter med Laakso och Hets. Skillnaden nu med soloprojektet är väl först och främst att allting är väldigt fixerat till just Marcus själv eller det är väl i alla fall vad som han själv får det att verka som. I överlag känns plattan som en hybrid mellan Laakso och Hets, med Hets snäva svenska texter och Laaksos oskyldiga pop gnäll. Jag gillar skivan men jag saknar smuts, skrammel och punkinfluenser. Ge mig mer Hets Marcus!

Caesars - Strawberry Weed

Med en effektfull intro till låten Fools Parade kickar Ceasars igång en riktig mastodont skiva med hela 24 låtar. Dubbelskivor har jag alltid haft svårt att helt smälta igenom och det ska erkännas att Caesars nya album inte är något undantag men skam den som ger sig och desto mer man låter spåren smälta in desto mer lysande känns nya skivan.

Hästpojken - Caligula
Åh vad smutigt-gnälligt-underbar skiva de här två killarna lyckas snickra ihop. Att få så tragiska och dräggiga texter att låta så glada och upplyftande är verkligen imponerande. Och vem känner inte igen sig i låten och" hyllningen" Shane MacGowan en tidig halvt medvetslös och hysteriskt okristen söndagsmorgon?

Ett par bra låtar 2008

Pascal - Längtar efter dig
http://www.lastfm.se/music/Pascal/_/L%C3%A4ngtar+efter+dig

Adele - Chasing Pavements